Så är vår underbara prins 6 veckor idag, fattar inte vart veckorna tar vägen!!!Idag hände det,  jag fick  det första riktiga leendet och skrattet från prinsen. Sååå underbart :) Detta gjorde hela min vecka.

Ska snart sätta igång med dagens middag som blir fläslfilégryta. Svensken som dom nyss värvat hit kommer över på middag ikväll så det ser vi fram emot.

Imorgon ska jag även på min 6 veckorskoll, jag hoppas allt har läkt som det ska.

Köket kallar, ha en fortsatt bra torsdag kväll!

En sovandes Alexander på förmiddagen idag:

Tänkte jag skulle skriva en liten förlossningsberättelse om när prinsen kom till världen :)

Det hela startade på onsdagkvällen den 14/12 (v 41+0), gick på toaletten och märker att en del av slemproppen hade lossnat.

Tänkte då att det nu är det nog bara några dagar kvar eftersom jag inte kännt att nåt var på gång överhuvudtaget. VI gick och la oss runt 24.00 jag vakande sedan 01.50 av typ mensvärk gick på toa och då försvann det så jag gick o la mig igen, trodde då att det kanske var förväkar . Men jag vaknade igen typ 10 min senare av samma sak. Så då misstänkte vi att det hade startat. Peter hade laddat ner en idoula app där man kan ta tid på värkarna, oxå få man info vad man ska göra :) Första timmen kom värkarna med ca 6-8 mins mellanrum så jag försökte ligga ner och vila mellan varje värk. Sen kom dom jätteoregelbundet vissa med 3 min i mellan andra med 7 min i mellan. Vid 04 kom dom nog var 4e min och dom gjorde så jävla ONT!! Ringde in till förlossningen och barnmorskan sa att jag skulle försöka ta en varm dusch o stanna hemma så länge som det gick. Men att vi var välkommen in om det gjorde allt för ont eller om värkarna kom ca var 3e min. Efter jag hade pratat med barnmorskan började dom komma riktigt tätt en del med var annan minut och jävlar vad ont det gjorde Så vid 05.30 bestämmde vi oss för att åka in, mest för att jag inte kände honom röra sig så mycket. Det är verkligen inte roligt och sitta i en bil när du har värkar kan jag säga. Vi fick komma in ganska snabbt och vid 06 blev jag undersökt. Jag var helt säker på att dom skulle skicka hem oss igen. Men hon undersökte mig och såg riktigt förvånad ut när hon berättade att jag var 8 cm öppen. Haha jag trodde hon skojade, men icke Så det var bara att byta om och få komma in på förlossning. När vi är på väg till vårt förlossningsrum möter vi en barnmorska som säga: Du kan aldrig vara 8 cm öppen när du går och ler på det där sättet :)

Den enda smärtlindring jag kunde få var lustgas, jag som hade planerat att ta ALLT som fanns.

Värkarna fortsatte iaf komma regelbundet, men jag var nu tvungen att ligga ner så dom kunde mäta hans hjärtljud. Jag hade nämligen jättehögt blodtryck när jag kom in och lite äggvita i urinen vilket kan tyda på havandeskapsförgiftning. Så liggläge var det enda alternativet. Pratde med mamma på telefon innan vi åkte in till förslossningen och hon kom med ett jättebra tips. När en värk kom så sa hon att Peter skulle sätta händerna på min lår och pressa neråt. Detta hjälpte faktiskt mig jättemycket, vet inte om det var trycket eller att man fokuserar på något annat. Men det gjorde stor skilland för mig iaf. VI kämpade på och vid kl 10 undersökte dom mig igen och då var jag helt öppen och skulle börja krysta. Men då avtog värkarna helt plötsligt, dom kom väldigt oregelbundet och dom var väldgit svaga. Så vid 11.30 fick jag värkstimulerande dropp. Då började krystvärkarna komma igång dock fortfarande väldigt oregelbundet. Så vid 12.30 kom en läkare in och gjorde någonting där nere, vet inte vad hon gjorde men hjälp vad ont det gjorde. Efter det kom värkarna igång på riktigt igen. Då var det bara att lägga undan lustgasen och krysta. Det märkliga var tyckte jag att krystvärkarna gjorde inte ont. Det var bara ett sånt enmort tryck neråt och vilka ljud som kommer ur en när man krystar. Haha tyckte jag lät som en ko :) Så jag krystade i ca 45 min och 13.14 kom han äntligen och vilken enorm känsla. Vår Alexander var ÄNTLIGEN här. Har nog aldrig kännt mig så stolt någon gång. Trodde aldrig jag skulle klara av att födda barn med enbart lustgas och den enda gången jag skrek var typ sista värken. Hade faktiskt föreställt mig att jag skulle vara helt tokig haha, eftersom jag trodde att min smärtgränns var nästintill obefintlig. Men jag har nog kommit fram till att jag har en rätt så hög smärtgräns.

Dom var tvugnen att klippa där nere för att få ut honom så jag var tvungen att sys efteråt. Vilket oxå gjorde svinont. När dom äntligen var klara kommer en läkare in och säger att dom måste göra om allt igen för dom hade sytt fel. Då bröt jag ihop totalt. Så jag fick åka ner på operation och få ryggbedövning och göra om allt. Det var därför vi fick ligga kvar på sjukhuset i några dagar.
Alexander åt nästan ingenting det första dygnet. Men på den andra kvällen kom han på hur han skulle göra och då var jag uppe och ammade honom hela natten. Tiden på sjukhuset var inte så rolig, eftersom man delar rum med andra mammor så blev det ingen sömn alls för mig nästan. Somnade en bebis vaknar en annan och så höll det på . Så jag sov totalt 5 timmar från onsdagnatt tills vi fick komma hem på söndagen. Så jag var helt förstöd när jag kom hem. Men som tur var sov han såå bra första natten så jag fick tillbaka lite sömn! :)

Tänk att det idag är 6 veckors sedan han kom till världen. Det känns om att vi nu har börjat komma in i lite rutiner, det tar sin tid kan jag säga. Men Alexander har varit så himla lugn och snäll hittills. Enda gången han gråter är när han inte får mat direkt när han vill :) Annars är han verkligen jättelugn och snäll. Nätterna går också bra. Han sover i sin säng, dock är han lite orolig till och från. Men han är duktig på att somna själv, vill inte att han ska vänja sig vid att någon bär eller vyssar honom till sömns.

Jag älskar att bara ligga och titta på honom. Det är så sjukt att jag och Peter tillsammans har skapat världens finaste son. Kärleken man känner till sitt barn går knappt att beskriva, den är enorm.

Jag är också väldigt glad att Peter har det jobb han har just nu. Han kommer hem runt 12 de dagar han tränar och han är ledig mån och ons.Dock har han match varje lördag och söndag men det gör inte så mycket eftersom vi får så mycket tid tillsammans på veckorna.

Vi var även och vägde Alexander i måndags och veckans vikt är 5120 gram :)

Så gick det alltså till när prinsen kom till världen :)

Nyss kommit in på vårt förlossningsrum

Har var han bara några minuter gamal

Ska precis få på sig sina första kläder

Världens lyckligaste och tröttaste mamma :)